Gamla minnen..

Gamla minnen kommer och går, ibland på en längre visit och andra vänder vid tröskeln. Att se dig ännu en gång efter så lång tid fylldes av blandade känslor. Minnen kom tillbaks, samtidigt som jag bara ville vända om och lämna rummet ville jag kasta mig runt halsen på dig. Så länge utan något ord har sagts, så länge som det varit tyst och stillsamt om din existens. Ingen vet vad som hände, det bara dog ut. Önskar för den stunden att ett avslut hade gjorts sen sist vi hördes av, så att jag skulle veta vart jag stod hos dig. Och vad känner du? Vad var det som hände? Hur är det nu, ingen vet, ingen frågar.
Lång tid har gått och man börjar fundera på om det bara var någonting som var någonting. Om det var något som var pågång men sedan rann ut i sanden eller om det bara var en flirt. Många sidor hos dig är mycket goda, jag beundrar dig som person. Du är stark och vet vad du vill och tar dig dit, även om en liten spark där bak behövs sinns emellan. Du är en underbar människa och  ingen annan har fått mig att känna mig så trygg som jag gör i dina armar. Men nu är det som det är, en vettig anledning fanns nog där varför det dog ut. Jag hoppas att det bara var för att vi inte var på samma nivå i den tidpunkten i livet. Om du läser detta ska du veta att min plan jag berätta för dig har jag inte glömt. Om förutsättningarna ser ut som det gör nu så håller jag fast vid min plan, om ödet sagt att det är vi så blir det så. Annars finns det någon annan som är den den mer rätta själsfrende för oss. Hoppas i alla fall att du står där och väntar på mig när jag återvänder, om det nu är vi som är ämnade för varandra..