Gamla minnen..

Gamla minnen kommer och går, ibland på en längre visit och andra vänder vid tröskeln. Att se dig ännu en gång efter så lång tid fylldes av blandade känslor. Minnen kom tillbaks, samtidigt som jag bara ville vända om och lämna rummet ville jag kasta mig runt halsen på dig. Så länge utan något ord har sagts, så länge som det varit tyst och stillsamt om din existens. Ingen vet vad som hände, det bara dog ut. Önskar för den stunden att ett avslut hade gjorts sen sist vi hördes av, så att jag skulle veta vart jag stod hos dig. Och vad känner du? Vad var det som hände? Hur är det nu, ingen vet, ingen frågar.
Lång tid har gått och man börjar fundera på om det bara var någonting som var någonting. Om det var något som var pågång men sedan rann ut i sanden eller om det bara var en flirt. Många sidor hos dig är mycket goda, jag beundrar dig som person. Du är stark och vet vad du vill och tar dig dit, även om en liten spark där bak behövs sinns emellan. Du är en underbar människa och  ingen annan har fått mig att känna mig så trygg som jag gör i dina armar. Men nu är det som det är, en vettig anledning fanns nog där varför det dog ut. Jag hoppas att det bara var för att vi inte var på samma nivå i den tidpunkten i livet. Om du läser detta ska du veta att min plan jag berätta för dig har jag inte glömt. Om förutsättningarna ser ut som det gör nu så håller jag fast vid min plan, om ödet sagt att det är vi så blir det så. Annars finns det någon annan som är den den mer rätta själsfrende för oss. Hoppas i alla fall att du står där och väntar på mig när jag återvänder, om det nu är vi som är ämnade för varandra..

Då sitt ja här...

Livet, kunskapen, kärleken!....

Då sitt ja här i datasalen på universitetet, en lördagkväll kl 19.53 och uppdaterar livet. Går mindre bra med det adnimistrativa nu kan jag ju säga. Har haft bättre perioder i mitt liv. Men vad ska man göra, ta en tugga av det sura äpplet och tugga vidare!




liten bild för att pigga upp tillvaron.

Baka liten cupcake..

Idag har äntligen bilen blivit urpackad, TJOHOO! nu e frågan bara vart alla grejjer ska ta vägen. Har stuvat undan en del men kvar återstår min baotastora resväska med kläder o annat tjafs. hmm... får klura på det.
förövrigt vart det en ganska lugn och sansad dag, tog lite siesta mitt på dan, städade mitt enorma rum (7 kvm) och var ute med hunden en sväng när syrran red. Syrran däremot fick ett bakanfall på eftermiddagen och började baka. Vart cupcakes av olika slag och alldeles för fina dessutom, dessa vågar man ju inte äta upp! ^^

 syrran fixar..

 Hunden observerar alla steg...

 sockerkaksbotten med vaniljkräm, jordgubbar och grädde, sockermassa och strössel som garnering.

sockerkaksbotten med någon sorts kräm ovanpå innehållande philadelphia och... gott iaf :)

Stolt över min syster!<3

hemelihemma!

Många mil rullade men nu är vi äntligen hemma, resan var lite ensam men ändå ganska smärtfri. Hade en AC och stereo ur funktion de första 10 milen men det löste sig med att köpa ny säkring på macken i Ö-vik. Fick sitta o sjunga för mig själv istället, tur för alla andra att jag åkte själv. Ingen framtida IDOLstjärna kommer jag bli. ^^ Fint väder var det, och grönare o grönare vart det ju mer milen tickade på. Sommaren är här :)

Åter till Basecamp igen, känns konstigt. Här på gården glömmer man bort tid och rum, bokstavligt talat. I morse fick jag till och med lov och kolla upp vilket datum och veckodag det var då jag hade absolut ingen aning. Måndag kändes för lite, jag åkte ju i söndags. Torsdag kändes lite för långt... tur för min intudition att det var onsdag då ;)
Men allt här hemma är som vanligt, sakta men säkert kommer jag in i mina gamla rutiner, hästarna ska, skötas, hunden rastas, katten matas, o springa o tjata på att lillasyster ska hjälpa till. Man lever i sin egna lilla bubbla här, idag var vi ju faktiskt en vända in till stan (Enköping) för att handla lite grejjer. Då kom jag på att jag inte sett andra männikor än min famlij de senaste 3 dygnen, allt är tillbaka till den vanilga. Mobilen tas med bara när ska jag ut, annars ligger den helt orörd på bänken inne i huset. Gården för med sig ett lugn och isolering från omvärlden. Ingen stress här inte, ganska skönt ändå efter de senaste månadernas konstanta stress.

Har ännu inte öppnat matteböckerna än, de kommer fram på helgen. Kanske ska packa ut alla grejjer från bilen och städa upp mitt sovrumsgolv först. Men det är under progress, ska ta det lite lugnt först men inte så lungt så jag blir förslappad. Det går ju inte för sig!!
Men vad gör man för att inte bli förslappad då?
I måndagskväll till exempel var jag med pappa ut till kvigorna i Knapptibble och tog lite kort.

Plocka lite anabola rabarber som verkligen har växt sig kolosalt STORA!

Åkt till stan(enköping) och inhandlat ramar till farfars gamla afficher. Har kommit fram till att det blir totalt tio totalt som ska sättas upp i den nybyggda verkstan. Den äldsta av afficherna är från maj 1957.

Sen har man hunnit blivit biten av en sådan där elaking också. Tror dock att jag klarar mig undan från borelia,  men inte är de trevliga dessa fästingar.

Men livet moves on, får se vad som dyker upp härnäst i mitt liv. Vänta med spänning!! Gonatt



Hejdå källaren

Året i Umeå känns som en dröm, en dröm som jag vaknat upp från och känns långt från verkligenheten. Det är nu 3 dygn den jag drog kosan från Umeå och packade bilen och for neråt landet. Natten till söndag var min sista natt i den lilla källaren på teg, känns lite skönt men ändå har jag nog inte förstått att jag ej ska dit nå mer. Saknar dock inte att stå på en stol för att laga mat, öppna fönter för att få en provisorisk fläckt, diska i ett annat rum och sova med öppet fönster för att må bättre i luftvägarna. Men till hösten är det dags att avancera, då flyttar vi upp på bottenplan  ;)

Källaren med sin egna lilla charm ändå ^^

Bästa Julia!

Idag är det inte vanlig dag, för det är Julias födelsedag!!!

Många kramar till dig min vän<3

En dag på Ranchen :)

Efter flervariabeltentan som kunde ha gått bättre drog vi kosan ut om landsbyggden. Där väntade två snälla hästar på att bli opysslade och skötta. Tog även med mig kameran...

det är så tur att man har lite sysselsättning på sidan om än bara räkna matematik om dagarna. Hur skulle livet annars vara. :)

maj, en berg-o-dal-bana i huvudet.. del 1

Inte är det lätt att vara min hjärna ibland. Speciellt inte i dessa tider. Mycket är det som har hänt de senaste veckan, mycket at fundera på och beslut att ta.

En vän i nöden<3


I fredags fick jag tillbaka min deltenta i Statistik, vet inte  riktigt vad jag förväntade mig. När jag gjorde den kändes det som att något poäng skulle jag kamma hem, men icke...  0.5 poäng, av 12. Det är skamm!!!!
Var nog sist in vid tentaåterlämningen, men ändå den som lämnade den först. Kunde inte hålla emot tårarna och min besvikelse på mig själv så jag lämnade place:et fort som attans. Är svårt att beskriva men jag var vädigt ledsen och besviken på min prestation. cyklade hem, struntade ärligt talat om någon skulle se mig, grät medans jag cykla, grät så pass att jag knappt såg någonting. Väl hemma i min lilla källare kröp jag ner och gömde mig de närmsta 45 min. Tankarna for genom huvudet, vart gör jag här, varför finns jag, vad är meningen med livet, vad ska jag göra nu....
Idén som kändes väldigt bra de första kvarten var att ta ut lite pengar till resterande av hyran, packa bilen och åka, åka åka åka åka, tills vägen tog slut. Detta gick sedan över till att åka till arlanda och ta första bästa flyg utomlands, flyga till amerika,... flytta till america, bo i amerika,...... jobba i amerika.. ja, spårade lite väl mycket där ett tag. Vad det hela resulterade i var iaf att jag skulle göra någonting åt saken, såhär kan det ju inte vara tänte jag för mig själv. Nånting måste förändras. När jag väl sansat mig iaf  ringde jag hem och berätta att jag ev. skulle hitta på någonting annat att göra än att plugga. Pappa lät lite bekymrad men verkade acceptera mitt beslut.
Klockan 15.00, alltså 3 timmar efter denna händelse var jag tillbaka på universitetet. Hade lovat Sofia att skriva klart labbrapport med henne. Väl där berättade jag att jag skulle vilja prata lite med henne efter vi hade gjort lite nytta. Hon sa att det kunde vi göra och så blev det.
Vi gick upp till Mitum och satte oss i en av sofforna och började prata, dröjde inte länge innan tårarna kom, och många av dem. Märkte att jag inte berättat för någon hur jag känt och upplevt med allt som hänt här uppe i ume. Hur det var att flytta hemifrån, komma bort från hästarna, skaffa sig nya vänner, kugga på en hel del tentor, bli astmatiker och bli stor.. Kändes skönt att prata ut, gråta lite, prata lite till. Sofia var underbar, lyssnade och försökte trösta mig. Vänner är bra fan att ha <3 När jag väl tänker efter på situtaionen såg det nog rätt roligt ut, Jag satt gråtandes som ett litet barn, Sofia ger ett försök till att trösta brevid. Sofia känner sympati och gråter hon med, så då satt vi där. Två tokiga tjejer i Mitums kafé och grät. haha Men det var det värt, vi kom fram till både det ena och andra i slutändan. Lämnade Mitum 2.5 timme senare, mycket bättre till mods och lite bättre syn på livet än innan... Vänner är bra att ha<3 

to be continued..

Gammalt inlägg från förra bloggen..

7e maj 2012 Umeå






Sitter och tittar på dagens v65...... Fina hästar<3

Saknar dom faktiskt lite, eller ganska mycket ibland. Saknar deras kärlek, deras närhet och finurligheter. Efter att ha umgåtts med så mycket hästar om dagarna och åren i mittl liv blir man blivit lite speciell. Deras kroppsspråk blir mer tydligt och lättläsligt. JAh, människor skulle jag säga vara väldigt svårlästa. Om jag skulle välja skulle jag hellre umgås med hästar än människor i vissa situationer. Hästar är ärliga och visar vad de menar, människor kan säga en sak och göra en annan och det kan ställa till sig för mig ibland.

Det hästar framför allt har som jag beundrar dem så mycket över, är just deras ärlighet och tålamod. Hur de gör allt som står i sin makt för att göra alla till lags och hur de visar direkt om någonting är fel. De ger sådan ovillkorlig kärlek till en fastän man inte är den bästa alltid. Hur en häst fortfarande kan ha hoppet uppe trotts att den behandlats illa, de behandlar en som man behandlar den för stunden. Det är vackert, Hästar är vackra<3

Utan hästar skulle jag vara halv, utan hästar är min borg riven och kvar står jag. Ingen att dela mina tankar och uttryck med, ingen att ha som förstår en utan att man säger någonting. Kopplingen som man kan få med en individ som är så speciell att den är svår att beskriva. Hästar är underbara individer de ger en hopp om livet, de visar att även de små, små sakerna i livet som är bra är en ren glädje. För utan uppskattning av dessa små saker man har i vardagen, blir det inte mycket kvar, De är dem som skapar liv och förändring.
Hästarna har lärt mig att leva i nutid, känns det rätt så känns det. KÖR på bara då!!! Sen att man är lite av en mespropp ibland men vem är inte det :)





Lev livet, ta tillvara de goda ting som finns och skratta:)

Oscar<3